Ligger på första "dejten"
Så, nu har jag fått utlopp för det, åter till grundtanken med inlägget!
Alltså, det här med dejting.. det verkar ju faktiskt inte riktigt ha slagit i Sverige. Eller, vad deffinierar en dejt? Ifall jag ska träffa en kille, bio, kolla film, gå på stan, vad som helst.. är det mina planer för vad mötet kan tänkas leda till som avgör huruvida det är en dejt, ett möte eller kanske en dejt. Men om vi inte riktigt rent genuint dejtar i Sverige, kan säga att vi "dejtar"? För jag har tänkt på det här med att ligga på första dejten, som verkar vara lite fel enligt många när man tittar på alla dessa mysiga amerikanska serier, inte minst taktiskt sett då. För om jag, rent hypotetiskt, har stämt träff med en kille på låt oss säga söndag (That's right! Aha!), kan jag då helt obegränsat sätta på honom utan att sätta krokben för något? För även om man inte bör ligga på första dejten så kan man kanske göra det på första "dejten"? Och vad är egentligen problemet med att knulla lite om man nu känner för det? Om jag kommer att känna att det inte kan bli något mer med snubben, då är det ju inga problem, jag säger som det är; jag vill ligga med dig men inte gifta mig med dig(om jag nu ens vill ligga(Ha! Vem försöker jag lura)). Och om jag nu råkar gilla honom och kunna tänka mig en till "dejt" med honom, sabbar jag verkligen alla chanser för det genom att sära på benen? Det verkar som att folk tror att killen bara ska dra då, "för att han har fått sitt", men hallå! Om han nu drar, vad var han då att ha? Och killar är väl minst lika mycket ute efter den där kärleken som vi av det täcka könet? Plus att, ska jag gå och hålla på mig för att lura honom till att stanna kvar? Är jag inte en tillräckligt trevlig och bra person för att hålla intresset uppe ändå? Det är det som jag tycker att blir problemet, det där luriga spelet! Som att man måste fejka till sig någon för att han/hon ska stanna kvar. Helt klart konstigt och i längden förolyckande.
Nej, jag tänker skippa det pryda och återhållsamma dejtandet och i stället satsa på det långt mer frisläppta och roliga "dejtandet".
Förresten så har jag redan antytt mindre kryptiskt att jag tänker ligga med honom på söndag, så liksom, vad finns det att dividera om för mig egentligen? Jag vill ju ligga
TuttLisa
Upp till kamp emot skammen!
Jag har funderat på det här med skuld. Ja ni vet, skuld, skam, ångest, osv. Själv har jag lite svårt med det där, det är aldrig det där Coyote Ugly-momentet. Jag vaknar aldrig dagen efter, ser åt sidan och vill skjuta mig i huvudet av synen där. Visst har tanken "Det där kanske jag inte borde ha gjort oj vad folk kommer att skratta men skit samma nu vill jag ha frukost" dykt upp, men längre än så kommer det liksom aldrig. Just denna "skamlöshet" som man lite väl högtravande kan kalla det har däremot rört upp en del irriterade känslor hos andra. Visst kan jag förstå att det kan verka bra att man skäms ifall man gjort något ont mot någon annan, men när jag gjort en dum grej som ingen annan än jag - och möjligtvis den andre inblandade parten, it takes two to sexa, ni vet - kan ha någon orsak alls att älta, och en vän faktiskt säger att hon skulle må bättre av att jag skulle ha ångest över det, då blir jag lite ställd! Då har jag framställt två teorier angående det här beteendet vilka nu ska presenteras!
Teori 1!
Teori 2!
På ett djupare, mindre medvetet och mer primitivt plan känner min vän av att en sådan här situation kräver skam från min sida, för borde inte skam som alla andra rotade känslor hos oss ha någon djupare och mer djurisk(jag tycker verkligen om det ordet! Grr!) innebörd? Är det kanske så att hennes reaktion faktiskt handlar om att hon på impuls handlar utifrån känslan att jag inte gör rätt, att hon kanske till och med vill skydda mig från de handlingar som hon upplever som dumma och "fel"?
Jag är ju ett hoppets barn som vill tro på det goda i mänskan så jag tänker oavsett logik ställa in mig på teori två och med ett moget överseende förlåta henne, sen kanske allt det här är totalt överdramatiserat av mig, men jag då är jag väl som Don Quijote; hjält(inna)e i själen åtminstone! Och tro mig, inbillade skamkällor är ännu lättare att bekämpa än de där väderkvarnarna, när man väl kommit igång så går det av bara farten, tro mig.
TuttLisa
Utan hämningar
Sex, troligen ett av världens topp 3 bästa samt roligaste samtalsämnen. Sex, ett av mina egna absoluta största intressen, både i praktisken och teorin. Sex, något härligt och djuriskt. Sex, vad den här bloggen endast och enbart kommer att handla om, dock i alla de former som jag lyckas komma på.
Jag har fått känningar av att sex är ett ämne med väldigt difusa gränser beroende på plats och umgänge. Hur mycket man pratar om och vad man avslöjar är en känslig balansgång, särskilt bland oss av det kvinnliga könet. Själv är jag allmänt en väldig öppen person, kanske för öppen för mitt eget bästa, och den här bloggen kommer inte att vara något undantag, tvärtom. Dock kommer jag att hålla mig anonym, främst för att jag tror att det kommer att bli så mycket lättare för mig att hålla mig ärlig då. Men det här kommer inte att vara en dagbok över mina erövringar utan jag ska lägga manken till för att skapa en så bred variation som möjligt. Jag vill sikta på att jag ska kunna få in ALLA former av sexsnack här, allt från storlekar på diverse kroppsdelar till frågor om sex före äktenskapet, osv. Ett mål är också att avdramatisera det hela med sex, även fast jag förstås respekterar de som inte vill ha det som ett ämne i vardagliga samtal. Jag vill att det här ska bli min fristad där jag utan att riskera sneda ögonkast ska kunna häva ur mig vad jag vill om lusta och allt som hör därtill! Däremot är kritik alltid välkommet, ifall en diskussion startas så är det förstås ett plus jag skulle hurra för.. so hit me!
Avslutningsvis så känner jag mig riktigt peppad på hela det här, oavsett antalet läsare så har jag i alla fall en inbillad förvissning om att någon lyssnar på mina långa utdrag om lustens värld.
TuttLisa
